Den här månaden har jag bestämt mig för att besegra mig själv. Slåss mot mig själv. Besegra det elaka inom mig, den sidan som alltid kränker mig, säger att jag är ful och som säger till mig att jag inte kan lyckas. Den sidan ska jag besegra idag, imorgon, varje dag framåt från och med idag. Inga mer dumma elaka tankar om mig själv, för jag orkar inte. Det får vara nog. Jag ska besegra den delen av mig. 

Om jag är ärlig så är jag rädd för mig själv. Alla år har jag trott att alla andra har tyckt elaka saker om mig, inte trott att jag kan lyckas. Men det är tvärtom, det är jag som är "the bad guy", det är jag som säger sånt om mig själv och JAG går på mina egna lögner. Det är inte okej. 

Jag är ett vrak, jag är helt slutkörd. 

Väldigt ofta sätter jag mig ner på mitt golv och tankarna bara åker fritt runt, "jag orkar inte", "jag vill inte", "DET GÖR ONT.", "när ska denna smärta försvinna? FÖR DET GÖR DEN ALDRIG! ALDRIG!!" För varje dag som går är smärtan fortfarande där, den värker och värker och försvinner aldrig. 

Varje gång jag blundar blir allt svart och jag faller. Allt är så svart och jag ser ingen utväg jag bara fortsätter. Det känns så verkligt, det känns som att jag faller i ett hav av mörker och jag slutar aldrig falla. 

Nu får det vara slut med allt, jag måste börja tro på mig själv och peppa mig själv. Jag kan besegra smärtan inom mig! HEJ AUGUSTI!!