Det är verkligen synd att många blir mobbade och ingen gör något åt det

Du är stark vännen! Super inspirerande!

Lilla tjej. Jag fick din länk skickad till mig av min bästa vän Tess. Jag har själv en dotter som just nu råkar ut för allt detta du skriver om när det gäller mobbning. Vi är "mitt upp i det" och vi kämpar mot allt. Vi har träffat nästan alla "kategori-lärare" du beskriver. Den vi har just nu är: du måste gå till kuratorn! Så det har vi naturligtvis gjort. Kurator såg på detta med helt andra ögon och talade klart och tydligt om för min dotter att det dom håller på med är galenskap! Dom är galna och du är den som är normal. Hon kallar mobbarna för "den där geggan". Min dotter fick tipset att "backa undan" just nu, för hon kommer inte kunna vinna fighten idag. Hon måste bli lite starkare först. Vi kämpar vidare varje dag, varje minut. Vi ska vinna och tack för att du beskriver detta med ord. Det gör det lättare för andra att förstå att dom inte är ensamma. //mamma Anna

Vad gullig du är som svarar:) har läst lite mer på din blogg och du verkar vara en supermysig tjej med många kloka tankar.
Det har min dotter också och det är precis som du beskriver i ditt inlägg, varför just du, varför just hon? Kuratorn förklarade klokt att det hänger på andras sätt att förvara sig själv, dom vet hur lätt det är att själv hamna utanför och gör i stort sätt allt för att inte hamna där själv. Då försvinner känslan av empati för andra vilket gör det lättare att mobba nån. Fegt, dumt och egoistiskt och jag lider med alla som nån gång råkat ut för det. fortsätt kämpa som du gör, skriv på din blogg och våga vägra ge upp. Det ska i alla fall inte vi göra (ge upp alltså).
Ska bli kul att följa din blogg ;)

En fantastisk egenskap som du har är att du har förmågan att kunna sätta dig in i hur nån annan känner, det är just empatin jag pratar om och det är en av dom viktigaste egenskaperna man kan ha. Du är klok på ett sätt där du klarar att se på det som har hänt dig med "klara ögon". Du vet vad du vill och du förstår att du är värd bättre än att behöva utstå det som du har behövt gå igenom. På fritiden tränar jag tjejer på elitnivå i truppgymnastik och har haft dom sen dom var 3 år gamla. Idag är dom 14 år och från dag ett har det viktigaste i hallen varit gemenskap, kamratskap och kämparanda i ett gemensamt lag. Vi hade aldrig varit på den nivån vi är om dom inte hade haft en sån härlig sammanhållning, det kan jag lova. Det är nåt jag aldrig kommer att släppa på och vad som än händer utanför tränings hallen så ska i alla fall dom tider vi tränar på vara en fri zon för alla, bara komma och göra det man gillar allra mest, träna gymnastik. Så ser det tyvärr inte ut i skolorna, där är det mer krigs zon för många än fri zon och jag önskar att man kunde finnas överallt för att få chansen att förklara för dom som tror sig ha rätten att kunna förstöra en annan individs liv, att det den gör att FEL, egoistiskt, fegt och förödande. Men jag säger som du, gå med huvudet högt och sluta aldrig kämpa, du kommer att vinna i slutändan, jag lovar.
Stor kram till dig

Tycker att du är modig som startar en blogg där du kan skriva om allt mellan himmel och jord. Tror att fler skulle må bättre av att skriva, kanske inte nödvändigtvis behöver vara en blogg för alla men om man ändå är så pass stark i sig själv som du verkar vara så kan det istället resultera i att du hjälper andra. Nu menar jag inte enbart ämnet om mobbning men många andra unga tjejer kan läsa och känna igen sig i det du skriver, och det är viktigt, att inte känna sig ensam om allt. Veta att det finns andra där ute. Fortsätt skriv från hjärtat, det påverkar och berör, och det är intressant att läsa om nån annans verklighet.
Jag pratade med min dotter om dig och har visat din blogg. Kan hända att hon skriver nån gång, vi kan kalla henne E (om hon signerar som det).
Och du, det var en otroligt häftig sminkning du gjort här om dan som du visade:)
Stå på dig tjejen:)
Stor kram

Fortsätter att skriva här även om du har gjort ett nytt fint inlägg om drömmar. Nån sa till mig en gång att det viktigaste är att man har drömmar och med drömmar kommer mål. Alla mål man har behöver inte uppfyllas utan det viktiga är att man har dom. Ett sätt att hålla dom vid liv är att förändra dom med tiden. Sen ser man till att förverkliga dom som är mest realistiska för att man ska få chansen att känna att jag har lyckats uppnå nåt. Nåt jag jag velat, nåt som jag bestämt och nåt som var viktigt för mig. Vad det är-spelar ingen roll. Drömmar och mål är kul, du är inne på rätt spår med musik, färger och konst, att skapa nåt själv är superkul. Själv startade jag min "karriär" på beklädnadteknisk linje på gymnasiet och startade några år senare ett eget företag där jag sydde festkläder/klänningar. Det roligaste jag jobbat med men när jag fick mitt första barn insåg jag att tiden räckte inte till så nu har jag "skolat" om mig till säkerhetsbranschen istället. Skapa gör jag med mina gymnaster i form av svåra volter:) det är också upplyftande.
Ska visa E hur man skriver ikväll (till dig) hon hör säkert av sig:)
Fortsätt dröm tjejen, det kommer du att komma långt på.
Kram igen

Hej
Jag har varit utfrys sen trean men det var värst i fyran och sen bytte jag skola och allt hände om igen det som hände i min förra skola
Jag är med en tjej som heter M
Jag tror att hon var ensam när hon började där min fröken sa att hon hade valt det själv men hon hade inte
Hon säger hej på morgonen och går till mig men ingen anan gör det
Det är ingen som bryr sig om mig det känns som om jag är onsynlig för dom
Vi fick skriva vad vi tyckte om tjejgruppen alla tyckte att alla fick vara med och att allt var så bra men jag skrev tvärtom vad alla andra skrev min fröken gör inget åt att är den ända som inte skriver att det är bra
Min mamma skrev att "när får dom här dumheterna ta slut" till min fröken hon skrev att hon skulle höra av sig men hon struntar i det
Jag går hem efter skolan och är ledsen
Jag går till en kurator och vi får hjälp och hon tycker det är fel på dom och inte jag
Jag blir ledsen när jag skriver det här
Jag undrar hur du gjorde för att inte va ledsen och att du fick vänner
Kram E

Hej
Jag går på origentering jag brukar vara med en tjej T jag vill börja på fotboll jag har tästa en gång med jag kände mig inte välkommen
Min mamma har mailat nån ledare i friidrott och nån ledare i konståkning
Min pappa vill att jag ska börja på origentering här där jag bor för det är många i min ålder av tjejer
Jag tycker det är okej att vara med M hon förstår mig och vi kan prata om allt
När några i min klass märker att jag och M har roligt ska dom förstöra för mig så dom tar henne från mig och då säger man ju inte nej om man aldrig fått frågan om man vill vara med så dom bara förstör för mig jag fattar inte varför allt händer mig
I min förra skola satt jag på en bänk själv det gick tre lärare förbi och dom bara kollade på mig och gick
jag har en katt somjag går till och är ledsen men jag har alltid viljat ha en hund för att det är mitt favorit djur som alltid skulle kunna göra mig glad tack för att jag får skriva till dig❤️

Hej
Jag hörde av mig till dig för ganska länge sen
Det har hänt mycket och det är inte så bra saker
Min fröken slutade och vi fick en vikarie i sju veckor och nu har vi fått en riktig fröken
men alla i min klass är fortfarande lika taskiga
När jag kom hem från skolan orkade jag inte mer jag grät nästan hela tiden
Jag tror jag aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv
Jag är på väg mot botten tror jag där du har varit
Jag bara känner att jag inte orkar mer
Jag vill bara lägga mig ner och gråta
Jag beter mig konstigt i skolan och det tror jag vissa har märkt
Jag vågar inte gråta vid andra för då måste jag säga varför och det vill inte jag för det handlar ju om dem
Har du något smart sätt för att det inte ska kännas så här dåligt??

Hej
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt
Allt blir bara fel
Jag går till en kurator
Hon säger bara att hon är 100% på att dem gillar mig men jag vet inte om det inte är så igentligen
Hon får det att låta som att det inte har hänt någonting och att allt är bra men allt är piss okej allt är piss i skolan
Jag har tänkt lite på att byta skola men om allt händer igen vad gör man då??
Det är svårt att skriva och även berätta om det här det är därför jag inte har berättat det här för in fröken
Vissa tycker säker att det här är en larvig grej men om man har varit utsatt för det här i två skolar och fått höra att en hatar mig då är det en stor grej iallafall för mig
Hoppas du förstår hur jag menar